Skriv ut

Stadskultstudions historia, del 1: Starten

För ett par helger sedan var det officiellt 20-årsfirande för Stadskultstudion på Smedjan. I en serie krönikor kommer Peter Gustafsson, ”pådrivare” under de första 12 åren, se tillbaka på de 20 år som musik- och kulturföreningen Stadskultstudion erbjudit Köpingsbor och tillresta levande musik och mycket mer. Och detta på en nivå och sådan omfattning att man skulle kunna tro att Köping blev den storstad som politikerna planerade på 60-talet! Kanske är det tack vare att Köping är en lagom småstad med kort avstånd mellan ungdomar och kommun, entusiaster och lokala media etc som detta blev möjligt. Det fanns redan ett rikt musikliv och många frön var redan sådda då vi formellt drog igång föreningen den 11 november 1985.

Hösten 1985 var jag med och drog igång musiksidan Rock-Riff i Bbl/AT. Efter några nummer kunde man läsa första notisen om att något som hette Stadskultstudion som skulle släppa en samlingskassett med lokala band.

Stan hade redan ett par musikföreningar, Kulturforum hade startats under proggens framfart på 70-talet och sen fanns Kollektiv Z med inriktning på punk. På Statt fanns ungdomsprojektet Vändpunkten och från Nygård sändes Stadsradion DTR i lokalradion. Jag och Henrik Hansson hade skaffat en lokal för musik- och fotostudio som vi kallade Statskultstudion.

När föreningen Stadskultstudion formellt bildades den 11 november 1985 var ambitionsnivån hög. En programförklaring i form av presentationsbroschyren ”DU PLATSAR” skvallrade om planer på konserter, konstutställningar, samlingskassetter och -skivor, en egen tidning, radioprogram med mera. Allt utom tidningen genomfördes första året - det skulle dröja till 1991 innan tidningen SLAGG - restprodukter från Smedjan föddes. Tanken var att föreningen skulle vara öppen för alla och inte skulle ha några begränsningar - därav rubriken på broschyren "DU PLATSAR”.

Till skillnad från proggens demonstrationer och punkens ockupationer bestämde vi oss redan från början för att vara väldigt formella – lära känna tjänstemän och politiker, bygga nätverk både lokalt och i landet och likt dagens PR-byråer skapa opinion. När man ser tillbaka på de första åren var vi väldigt aktiva som lobbyister – långt innan vi lärde oss ordet. Detta var väldigt tydligt under jakten på egna konsertlokaler. Vi cyklade runt i stan och letade tomma lokaler, gjorde sen ritningar och kalkyler som vi sen presenterade för de styrande. Några år och ett antal hus senare hittade vi de rivningshotade lokalerna på Glasgatan som är dagens Smedjan – mer om detta kommer längre fram.

Mer blir det inte denna gång, men jag kan utlova mängder av roliga återblickar och vill önska dagens ”stadskultingar” lycka till med sitt viktiga arbete med att erbjuda Köpingsbor och tillresta i alla åldrar en bred musik- och kulturscen. Jag vill också tipsa om den fotoutställning med gamla bilder som finns att beskåda på Smedjan.

Peter Gustafsson