Skriv ut

This used to be my playground

eller...
- Ska vi laja?

När vi som vanligt på söndagarna satt och spisade en av Madonnas plattor, hörde vi att hon sjöng om sin barndoms lekplatser. Vi drabbades av ett svårt anfall av nostalgi och beslutade oss för att återvända till rötterna.

 

 

Playground

Eftersom merparten av Slaggredaktionen härstammar ifrån Kungsör, föll det sig naturlig att bege sig dit. Under vår 13 kilometer långa färd förflyttade vi oss samtidigt tillbaka till det glada (?) 70-talet, då snön täckte landet från November till April. Man var ute och lajade så länge det var ljust. Med påsnörda skrillor i gropen vid Runsten, vid Hagaskolan, eller på Centralvallen.

 

Åka läder

Efter att man snört på sig sina ABC Phil Esposito eller Uffe Sterner, begav man sig ut på det hala, stödd av klubba och läder. Innan man hade lärt sig att åka endast på skenan, nöttes lädret mer än stålet. Förmodligen var det lika bra det, eftersom slipningen nog inte var den bästa. Man hade ju för vana att spara tid genom att ta på sig skridskorna redan hemma och sedan utan skydd förflytta sig ned till planen åkandes på frusna vattenpölar och däremellan springa på tå över gruset. Allt som oftast snubblade man till och sedan var den slipningen förstörd.

Även när man blev lite äldre och insåg att slipningen nog hade en viss betydelse för åkningen, hade man det klassiskt dåliga gummiskydden, som ALLTID lossnade när man befann sig på asfalt. Lyxmodellen i blått trä (dessa fungerad ju!), skaffade man sig långt senare.

Puttersmälla och miniskidor

Ett annat vinternöje var skid-, pulk- och bobåkning. Närmsta kulle fick duga som slalombacke. Åsen, vattentornet och zigenar-gropen var våra hemmaarenor. Ibland gav man sig ut på riktiga långresor. På sin tvåväxlade Crescent med fotväxel (sanslös konstruktion), och med tillbehör såsom: rocketstyre, puttersmälla, limpa och sprängtråd mellan ekrarna, trampade men iväg till fjärran trakter. Grusgropen på Åsen och Crossgropen på Jägaråsen framstod som rena Alperna i jämförelse med våra vanliga backar.

De mest bortskämda ungarna hade miniskidor med stålkanter och Stratos Ingemar Stenmark täckbyxor (wow). Vi vanliga dödliga hade bara standard miniskidor i blå eller orange plast och hemmasydda täckbyxor. Skidorna vallade man noggrannt med stearin för bästa glid, sedan tog man på sig dom och gick i gruset till backen (stearinet hade nog mest en psykologisk effekt). Det arrangerades tävlingar i bobåkning, parallellslalom, störtlopp och hoppning (ibland byggdes hoppen upp till en meter höga!). Tävlingarna var mycket seriösa med domare och tidtagning.

Förfrysning och djurplågeri

På helgerna gav man sig ut på sjön (oftast Mälaren) och åkte skridskor, spark eller skidor (senare även moppe).Väl ute på sjön var det pimpling (bra sätt att förfrysa fötterna och få en negativ inställning till fiske), choklad och varm saftdrickning (med ostmackor som tillbehör), skridskosegelåkning (det går INTE sakta), plurrning och vassrökning (skaplig halsbränna) som gällde.

Ibland gav sig familjen iväg till erkänt bra fiskeplatser såsom Hällarna vid Hjälmaren. Resultatet blev oftast detsamma som om man hade fiskat i badkaret. Om man råkade få någon abborrpinne så hade man inte ihjäl den, utan lade fisken på isen så att den fick frysa. När dagen var slut och man hade kommit hem, lade man den stackars fisken i det tidigare nämnda badkaret och spolade i vatten. Efter en stund tinade abborren och började simma (detta fungerade, fråga mig inte hur?). Det fanns dock en komplikation i detta experimenterade med liv i Frankensteins anda, abborrens syn var förlorad.

Snökojor och grusbollar

En annan kul sysselsättning var att bygga saker i snö. Det tävlades om vilket gäng som hade den största snöfästningen och snöbollskrig (inklusive pulningar och gruspreparerad ammunition) var vardagsmat. Vidare byggdes det igloos, i vilka vi satte in ljus, filtar och tog med oss tidningar så att man nästan kunde bo där. Redan i tioårsåldern lyckades vi dupera media - "KAKs största snökoja, i tre våningar"... stod att läsa i Bärgslagsbladet.

Snabbt kastar vi oss tillbaka till 90-talet och finner till vår fasa att grusgropen på åsen är igenfylld, Mälaren saknar is och pulkabackarna lyser gröna. Det är inte konstigt att TV-spels- och datorförsäljningen skjutit i höjden och att alltfler föräldrar tvingas att köpa paraboler till ungarna. Annat var det förr...

Tommy & Peter Gustafsson