Skriv ut

Gud sade: - Och så var det TV

Jag såg ett TV-program alldeles nyss. Det är sant. Jag har tittat på TV. Detta TV-program var en amerikansk långfilm som handlade om televisionen.

Den handlade om en amerikansk TV-kanal vars nyhetsuppläsare på ålderns höst fått nog av allt "bullshit" och annonserade sitt självmord direkt i rutan. Det var så filmen började, att denne rollperson, gjorde skandal i direktsändning. Senare i filmen hade man inte svårt att förstå varför han så fullständigt brutit samman av detta "bullshit".

 

Världen av idag, den vi lever i, om vi ska försöka förstå den, kallas inte för inte ibland för det moderna informationssamhället. Och högst upp på hierarkin - i ett multivardagsrum - står en TV-apparat. Den gör människor till vad dom är. Den finns alltid tillhands. Den fyller alla tomma hål. Den lugnar oss. Den lägger handen om oss och gör oss gott. Den tar långsamt - ja, sakta, sakta - livet av oss. Cell för cell. Den injicerar ett sömnmedel som kopplar bort all mänsklig oro och känslor av glädje och medkänsla blir till banaliteter och ren underhållning. Allting sänds på televisionen. Hela världssanningen levereras till oss i den där saken. Och allting är under kontroll. Man kan sova under tiden om man vill.

"TVn står där borta i hörnet, ja jag vet, ja jag vet mamma, den står där borta i hörnet om det skulle vara något. Om det skulle vara så att jag skulle vakna så vet jag att TVn står där borta i hörnet.... och och ...äähh gäsp... va va va sa du???"

Det är så enkelt att ha allt koncentrerat till en plats. Man vet att man kan stänga av om man vill. Men man gör det aldrig. Men det känns tryggt att veta. Det känns tryggt att höra att TVn fungerar. Faktiskt är det inte så att den går jämt. Det är liksom ingenting som man bestämmer sig för;

"ja barn, ikväll tänkte pappa och jag att vi skulle sätta oss i vardagsrummet och titta på den där TVn, ni vet. Det finns många olika program att välja på och... ja om ni inte har något emot det så..."

Man överlägger inte med sig själv sådär väldigt länge innan man sätter på TVn. Det blir en slapp handtryckning på fjärrkontrollen som man precis hinner med innan man dunsar ner i soffan. Och sen... på ett fat; hela världen!

TVn står överst i hierarkin. Den är den verklige jätten. Den bestämmer vad du ska handla imorgon. Vad du ska ha för kläder på dig, vilka underkläder som är bäst, vad du bör tycka i olika frågor. Några kallar det mediabrus, det där inflytandet. Faktum är att dagens generation till stora delar är TV-foster. TVn börjar bli den enda referensen.

Och sen tänker jag på böcker och på Litauen... Jag tänker på böckernas makt att bevara kulturer. Dess makt att bevara en gemenskap i språk och traditioner. Jag tänker på hur detta folk överlevde andligt och fortsatte att känna sig som en nation trots Tsarmaktens totala politiska makt från öster. Sen tänker jag på hur saker har förändrats. Hur viktiga är böcker och tidningar idag?

Jag vet att det är en del som blir generade när man tar upp vissa saker. Det kan låta lite för påträngande. Som om någon ville åt en. Man ska helst kunna dra allting över en kam och rycka lite på axlarna och göra sig av med "banaliteter" och kalla det patetiskt och sen gå vidare med ett smajl.

Men lugn... det är fullt naturligt.. smäll inte av nu när allt det patetiska flödar:

TVn förlamar, och kanske har du fastnat nånstans där... i en låssastrygghet med en hjärna lika vital och brinnande som pizzadegen i din mage.

Jag vet inte varför jag tänker på Köping, min hemstad. Det är en referens i alla fall. Men jag vet däremot varför jag kom att tänka på Köpings Lokal-TV. Det är mycket intressant att se sin hemort på TVn. Det är i alla fall mycket avslöjande! Om man går ett steg längre. Om man ser genom teveapparaten och en viss tid längre fram. Då blir det konst. Då blir hela Köpings Lokal-TV en ganska avslöjande skildring av hur våra kompisar står och skämmer ut sig framför kameran med ett ölglas i näven en helt vanlig helg på fyllan.

Ni kanske undrar hur det gick för den där galne nyhetsuppläsaren i den där filmen jag berättade om, Mr Beale som rollpersonen hette... Jo han fick vara kvar på TV-stationen eftersom han gav så mycket publicitet och höjde tittar-siffrorna. Dessutom såg de i hans cynism den nye Messias. Han uttryckte vad folk innerst inne kände, som Wachtmeister skulle ha lagt fram det.

Den nya tidens Jesus, en programledare som var trött på att ge människor underhållning genom tragedier, som rent och skärt var trött på detta eviga bullshit hade utvalts av gud att förkunna sanningen genom TV-rutan. Han behövde inte som den tidigare juden rida genom öknen och samla folket. Han behövde bara ägna några minuter framför kameran. Men tittarsiffrorna sjönk efter ett tag. Den följande konflikten, huruvida Beale skulle fortsätta eller inte hotade att försämra TV-kanalens finanser och vissa ur ledningen verkställde ett mord på denne galning - i direktsändning!

Inte som att bli fäst på korset, men nja, snarlikt i alla fall...

MAGNUS GUSTAFSON