Skriv ut

Med Opeln till Helvetesfallet

Inlandsvägen, inlandsvägen till Lappland, vägarnas väg och resornas resa. Ögonblick av häpnad, stunder av glädje. En väg som både bjuder på överraskningar och besvikelser.

FjuttenHursomhelst, vi har förut fått lära känna orten Hoting, en av de självklara rastplatserna under resan på denna drömmarnas väg mot Lappland.

Nu beger vi oss lite åt söder, vi befinner oss i Opeln norr om Orsa och passerar en skylt där det står... Jag körde för fort, såg jag verkligen rätt? När jag fått stopp på det gröna vidundret från sjuttiofyra vänder jag och åker tillbaka för att förvissa mig om att jag såg rätt...

Jodå, det är sant;

HELVETESFALLET

Detta namn, denna hederstitel, för fantasin långt, långt bort, till Astrid Lindgrens Nangijala, Tolkiens fantastiska sagovärld. Om ett vattenfall kallas Helvetesfallet måste det helt enkelt vara något enormt. Den ögonblickliga ingivelsen blir naturligtvis att svänga in på den lilla grusvägen som leder till detta som måste vara grandiost, som kallas Helvetesfallet. Men... jag har ofta bevittnat eftertankens kranka blekhet så jag tänker efter och bestämmer mig för att låta fantasibilden förbli orörd av verkligheten, det känns bäst så.

Det var alltså under förra årets lapplandsresa jag upptäckte denna mystiska plats, nu har nyfikenheten segrat och i sommar ska jag utmana ödet och besöka fallet. Jag lovar att återkomma med dokumentation i höst.

När yrseln och lyckoruset släppt vrider jag om nyckeln och lämnar den eggande skylten att locka andra resenärer. Vi är på väg uppåt, mot Loos i utkanten av Orsa Finnmark. Bensinmätaren varnar och vi tittar i vår gratiskarta från OK om det finns någon mack i närheten. Mycket riktigt... i Noppikoski... Först Helvetesfallet och sedan Noppikoski, det är nästan för bra.

Fantasin slår sig lös och en påhittad, spontan myt letar sig fram ur min strupe:

- För länge sedan, långt före civilisationens intrång i norra Sverige, före inlandsvägen var man tvungen att passera en hängbro över Helvetesfallet för att komma till stigen mot Noppikoski. Hängbron bevakades av ett troll som man var tvungen att muta med små barn för att få komma över.

Men sedan kom inlandsvägen, hängbron revs och trollet svalt ihjäl och finns endast kvar som en förgulligad illustration på souvenirdekalen man kan köpa på OK-stationen i Noppi. Om man ar utomstående ser man aldrig något annat av Noppikoski än själva macken, resten ligger dolt i skogen. Men macken är en tillräcklig upplevelse i sig: här kan man både handla, tanka och äta mat. Dessutom har stället rättigheter, man kan bli full om man vill. Och är man riktigt observant kan man upptäcka Svenne & Lottas autografer på pelaren bredvid kassaapparaten i restaurangdelen.

Souvenirmässigt kan man fynda, bland annat finns stötfångardekaler där det står "SM i skitfull" och andra lättsinniga små budskap. Det finns nyckelringar, fickknivar och vimplar, allt för att Mark-stinna tyskar ska ha något att slösa sina pengar på.

Hörde förresten en gång om en tysk som bytte sin nya Mercedes mot ett synnerligen vackert älghorn. Ack ja. Nåja, vi tankade klart och for för att hälsa på flickvännens släkt i Loos, ännu en ort med fantastiska men väl dolda tillgångar.

Gasa på!

Andreas Nilsson