Skriv ut

Köpings många världar

Det är inte så ofta man gör det, främsta orsaken är väl att man aldrig hinner. Men ibland händer det, när man vaknar tidigt eller får slut på batteriet i notebooken på tåget och redan har läst "Tur & Retur". Man far iväg i tankarna i något som kanske kan kallas filosofera. Det hände mig häromdagen. Köpings många världarInte för att jag själv tycker att livet är så långt att jag hinner med att spela dataspel, men kompisar gör det desto mera. Det slog mig plötsligt att Köping är ett dataspel! Tror inte att det handlar om varken Playstation, SNES eller nåt av de andra konventionella systemen. Men likt många spel bygger det på ett antal olika världar. I en större småstad som Köping finns det en nästan oändlig mängd världar där människor kämpar på i sina lekar, pyssel och spel - både för att samla poäng OCH för att spelet i sig är underhållande ("resan är målet").

Tänkte på det när ett par av oss från vår, som VI tycker, ganska öppna värld, besökte en, som VI tycker, ganska sluten värld. Det var nämligen så att vi skulle utöka Stadskultstudions klädkollektion och fick den lysande idén att köpa second hand-kläder och trycka käcka logotyper på. Detta föranledde ett besök på Pingstkyrkans second hand-butik.

Först anade jag inget speciellt men efter en stund fick jag en underlig känsla av att jag klivit in i en helt annan värld, bland helt andra människor, än jag är van vid att träffa. I lokalerna fanns mycket billiga och annorlunda kläder, möbler och böcker men framförallt reagerade jag på en väggklocka i furu för köksbruk. De erbjöd mig att köpa lotter för en femma styck och runtomkring mig stod entusiastiska människor som sade att det bara var tio lotter kvar innan den fina klockan skulle lottas ut. Och om man inte hade tid att vara kvar skulle de minsann ringa så att man kunde hämta den senare.

Vi hittade ett par bisarra kavajer och en väldigt brun skjorta med långa snibbar (fanns av någon anledning väldigt länge kvar i Smedjan) och sen var det dags för lottdragning. Ingen vinnare fanns där, Märta Olsson från Kungsör (fingerat namn) hade åkt hem och ett sorl gick genom den stora mängd människor som samlats. Jag fattade ingenting. Entusiasm för en vanligt köksklocka. En sån som man kan hitta för samma pris som en lott kostar på vilken loppis som helst.

Sen gick alla och satte sig i sin fikahörna och drack kaffe med hembakt sockerkaka.

Men så fungerar det i våra olika världar. En del lägger ner hela sin själ och fritid i dragkamp. Min bror Magnus fiskar fem dagar i veckan. Kompisen Uffe spelar schack. Zander brinner för fotboll på TV. Görgen tecknar serier. Henrik är såld på karate. Många av mina kamrater har tröttnat på musiken och intresserar sig mer för film. Själv har jag spelat bandy i 13 år och fotboll i 12. Jag har testat golf, arbetat och umgåtts i arkitektkretsar och filosoferat kring hus, ägnat 1000-tals timmar åt fotografering och håller sen några år tillbaka på med musik under dygnets alla vakna timmar - utan att spela själv.

Har dock aldrig varit speciellt kyrklig av mig (med undantag för besöket i nämnda second hand-butik och några besök i söndagsskolan i barndomen). Erbjudanden har man dock fått. Bäst var nog när jag och Kicki hamnade i samma hiss som en frikyrkopastor. Efter det vanliga nickandet sa han " Välkommen till Pingstkyrkan - Jesus lever "!. Vad vi svarade? Vi fann oss snabbt och sa " jaha " och var sedan tysta resten av färden...

Det är lätt att snöa in i sin egen värld och förutsätta att alla förstår vad man håller på med. Att tro att just det jag sysslar med är viktigast i världen och borde intressera alla levande varelser eftersom det är sååå intressant. Lyckligtvis är det inte så. Liksom det vore oerhört trist om alla gillade samma musik vore det tråkigt om alla hade samma intressen. Det viktiga är att vi accepterar och respekterar varandras olika intressen. På så sätt kan en stad som Köping även i fortsättningen vara trivsam att bo i.

PETER GUSTAFSSON