Skriv ut

Så misslyckas du på resan

Visst är det så med det mesta här i livet, man minns de mest misslyckade ögonblicken bäst. Maträtterna som brunnit upp, idrottstävlingarna då man snubblat, mötena man missat, tjejerna man inte fick, ja ni fattar säkert. Så misslyckas du på resanNär grabbarna i bastun snackar om lumpen så är det inte några deppiga, slitsamma övningar, exerciser, vapenrengöringar och långmarscher man talar om. Och i så fall är det den "macho-lasse" som finns djupt inom oss som tittar fram.

Nej, visst är det de tragikomiska ögonblicken som man tänker tillbaka på. Så är det också när det gäller semesterresor och för min del finns det mer än en koppling till just lumpen. Jag gjorde nämligen lumpen på den tiden då man fick en fri resa per helg, och fick åka vart som helst i landet...

MIDSOMMAR I NARVIK

Ett par dagar före midsommar snackade jag med en gammal klasskompis om hur vi skulle fira helgen. Efter mycket spåneri kom vi fram till att vi skulle åka så långt som möjligt för minsta möjliga penning. Det blev tur och retur Narvik. Kostnad: 70 kr, för resan från Riksgränsen till slutmålet.

Efter en 23 timmars tågresa, till största delen liggande på kupégolvet, kom vi då fram till Narvik. Midsommarafton, åtta på kvällen, spöregn och inga pengar till hotell. Vad gör man?

Vi tog våra ryggsäckar och vandrade runt i den folktomma staden för att hitta något öde hus, någon torr husgrund eller vilket regnskydd som helst men gav till slut upp.

Stegen styrdes ut mot landsbygden för att kunna slå upp tältet under något stort träd. Vi hittade inget. Stegen styrdes åter in mot staden, vi tog genvägen över kyrkogården och hittade... Just det, ett redskapsskjul. Visserligen låst men en av väggplåtarna var lös och vi kunde efter att ha knuffat undan gräsklippare och annan bråte krypa ner i våra sovsäckar.

Vi vaknade av röster och solen som hettade upp den plåtburk vi låg i. Jo, jag tittade ut och såg det väntade - det gick ett "folktåg" utanför på väg till ett bröllop, eller var det en begravning? Skit samma, ingen såg oss och de följande tre nätterna sov vi på berget ett par hundra meter ovanför byn.

24-TIMMAR PÅ GOTLAND

Nån månad tidigare hade jag och en annan gammal klasskamrat tagit båten till Gotland, vilket också ingick i försvarets "Fria hemresor". Vi tog båten som skulle komma fram vid sextiden på morgonen, för att spara in en natts logi... Vi sov i varsin vilstol på däck, det var svinkallt, blåsigt och det regnade, naturligtvis.

Nere i Visby hamn finns ett magasin som öppnar tidigt, så vi köpte ett par brödbitar och en yoghurt och väntade sen på att cykeluthyrningen skulle öppna. Det blev en tandem, det verkade häftigt - OCH var billigast. Solen sken, men naturligtvis kom regnet efter en halvtimma och efter ett par varv runt muren och en pizza vid torget tog vi första båten hem.

HÅRKAN via ÅNGE

Jag hann med ännu en resa under min lumpartid. Brorsan och en av hans kompisar skulle, som vanligt, åka på en fisketripp norrut. Jag tyckte det kunde bli en lämplig fotoresa och beslutade mig för att hänga på. Ett lämpligt vattendrag letades upp i en fisketidning - Hårkan, några mil norr om Östersund.

Jag säger bara Ånge. Har ni tillbringat natten på järnvägsstationen i Ånge? Om inte så vet ni inte var ordet Ångest uppfanns! Efter en halv natt på golvet i järnvägsvagnen och andra halvan golvad på Ånge station nådde vi till sist Östersund. Efter att ha handlat på oss några kassar burkmat letade vi upp bussen till Lit. En timmas färd och vi var framme i en avkrok som bestod av två stugor och en nedlagd Kooperativet-butik.

Tanken var att vi skulle fiska oss nedströms några mil. Fiskedårarna var uppe tidigt och själv blev jag väckt av kor. Nån fisk fick de inte, detta var helt fel årstid och dessutom hade man nästan tömt ån på vatten, men jag hittade i alla fall några roliga fotomiljöer - bl.a en hemmabyggd bandvagn som inte var att leka med.

Att gå flera mil nedströms på den kullersten som annars var å-botten lockade föga så vi beslutade oss för att bygga en flotte - flottfärd på norrländska älvar har man ju hört om. Vi hittade en hel trave timmer och påbörjade bygget. Ett rep surrades runt ett tiotal stockar och sen var det dags för sjösättning.

Robert klev på först och... - den sjönk, föll i sär och guppade iväg med strömmen. Efter två dagar åkte vi hem igen.

MIDSOMMARTRIPPEN TILL VÄSTERVIK

Inför en midsommar något år senare var lumpen slut och bilar hade köpts. Vi var ett gäng på 10-15 köpingsmänniskor som ville åka nånstans. Dalarna verkade inte lockande och Västervik var lite väl långt, men någon hade hört att det var drag i Trosa. Kvällen innan midsommarafton lämnade tre bilar Hökartorget med destination Trosa.

Vi kom fram strax före tolv på natten, men campingen verkade helt fel. Färden gick vidare i 180 ner mot Valdemarsvik men vi hann inte stanna innan vi var frammen i Västervik. Klockan sex på morgonen hade vi langat upp en hundring var till campingavgiften och slagit upp tälten, trots duggregnet och kylan. Men jag föredrog bilen, vi sov tre i min Golf.

Klockan sju på morgonen körde granngänget igång sin bilstereo modell GROV. Efter 12 vändor av Springsteen-refrängen "I´m going down, down, down, down" (de körde bara refrängen) var man rätt matt och efter 24 beredd att döda. Lyckan var total när en nöjd Bengt Nornholm triumferande kom in i vårt läger med en halv kassett i handen! Vi sov resten av dagen och kvällen var kall. Vi klev ner i sovsäckarna tidigt för att åka hem till Släta dagen efter.

Nu har det gått några år och de senaste årens trippar har mestadels varit lyckade. Trots detta är det är det misslyckandena man minns, t.ex mitt i natten på stationen i Ånge då folk låg och sov överallt och Robert tappade sin plåtmugg i stengolvet och var nära att lynchas. Eller......

PETER GUSTAFSSON