Skriv ut

Stadskultstudions historia, del 4: Rock på muséet

Åren då rocken intog museet!

Nisse och Pia har varit på Rock på MuséetAtt vi saknade en egen lokal för våra arrangemang gjorde att vi lärde oss hitta alternativa lösningar som kanske inte kändes som de mest självklara.

1987 betecknades i årsberättelsen som ”Ett år av bärande, släpande, bärande och bärande”. Lastpallar (för scenbyggen) och tunga ljud- och ljusanläggningar flyttades runt i stan mellan den ena lokalen sämre än den andra – IK, Kabbeaulan, Gammelgården, Hantis osv.

Det mest udda, kreativa och lyckade alternativet var Köpings museum! Johan Granberg lyckades övertyga P-O Millberg, som var chef över museet, att det var en lysande idé att blanda konst och levande musik i det gamla brännsvinspalatset från 1700-talet. Arrangemanget fick namnet ”ART – en utställning runt Rock” och genomfördes under ett par intensiva veckor i april -87. 15 band från när och fjärran spelade bland tavlor och fotografier med rocktema.
Greppet var så pass annorlunda att Tvärsnytt gjorde ett långt reportage med det scendebuterande bandet J Hex & the Scarecrow (med Johan Granberg på sång). Att man kunde se Köping på TV var på den tiden väldigt ovanligt.

Sture Granberg & Henrik Hansson jammarUtställningen hade specialskriven bakgrundsmusik av Henrik Hansson som också jammade med stadsarkitekten Sture Granberg (Johans och Pers pappa) under vernissagen.
För muséets del innebar ART att antalet årsbesökare ökade markant och att snittåldern bland besökarna sjönk rejält.

Förutom ett antal lokala band spelade goth-syntiga Blue Crow Men (med gamla Sator Codex-sångaren), countryrockande Alias, Smith & Jones samt punkbanden Los Bohemos och legendariska Strebers (som senare skulle bli Dia Psalma).

Andra och sista året

ART – En utställning runt Rock fick en uppföljare året därpå. Av någon anledning, som jag fortfarande inte förstår, gjorde vi denna gång ett utbyte med föreningen Röda Kvarn från Helsingborg.

Kvaliteten på konstdelen höjdes rejält samtidigt som rocktemat släpptes. Helsingborgarna skickade stora tavlor och keramikskulpturer som kanske passade bättre i museimiljön men samtidigt försvann lite av charmen med ”lokala amatörer” och känslan av att rocken intagit museet. Det blev dessutom kostsamt för oss eftersom keramik är skört att frakta...

Om helsingborgarnas konst höll hög klass så höll deras musik desto lägre… Som tur var vägdes den upp av andra band. Inledande jazziga Why Not Quartet?, indieheta Crompojkarna och poppunkarna 23Till i all ära.

Ebbot Lundberg framför Union Carbide Prod.Det bestående minnet upptas av ett göteborgsband som kom att bli ett av de mest legendariska svenska rockbanden någonsin. Torbjörn ”Ebbot” Lundberg hade vid 22 års ålder ännu inte skaffat sig nån trivselkula, och detta var många år innan han upptäckte ”Soundtrack of Our Lives-kaftanen”. Han for runt som en galen Iggy Pop med bar överkropp, ylande Ring My Bell från debutplattan In The Air Tonight.
Union Carbide Productions var det mest högljudda som vistats på museet. Om detta var orsaken till att det bara blev två år låter jag vara osagt – men tanken är ganska lockande! (ni minns säkert hur Sators volym på Gammelgården stängde den möjligheten).

Hur lät Union Carbide Productions 1987?

Vi har faktiskt en exklusiv video från konserten, ett klipp finns att beskåda på denna hemsida!!!
Filen är på 20 Mb och i Windows Media-format så det kan ta en stund att ladda hem den!

HÄMTA DEN HÄR!

Peter Gustafsson
Text & foto

HÄR FÖLJER LITE BLANDADE BILDER FRÅN ROCK PÅ MUSÉET



Tvärsnytt på plats | Camilla, Helena och Kicki bjuder på fika

Andreas "Fjutten" Nilsson läser poesi | The Past

Henrik håller välkomsttal | En ung Ulke i Strebers

Tavlor och tavlor

Rockabilly med Ramrods | Kungsörsindie med Shirk Hard Work

Zeke i J Hex & the Scarecrow | Föryngring i leden ...



Why Not Quartet? | Helsingborgstavlor